torsdag 31 juli 2008
Uppdatering!!
Det finns nu en par nya inlägg och även lite uppdaterade bilder. De ligger numera i datumordning så man får bläddra ner lite...
Dag 12 Prag
Dagen började som så många förr med sen uppgång, ut och leta upp frukost (riktigt nice sallad) och nån öl till det. Strosa runt lite på stan, shopping och lite ölpaus då och då.
Ölpaus.
Prag är ju en helt underbar stad med en massa gamla hus, kyrkor, och torg med ölserveringar i varje hörn. Och som sagt tidigare låg vår boning mitt i smeten av alltihop.
Den välkända klockspelet.
I alla fall: Då vi fått nog, tog vi vägen via matbutiken och laddade upp för den klassiska groggbuffén. Efter ett tag dök Fredrik upp också. Han hade avvikit direkt på morgonen och mumlat något om att klippa sig. Det var knappt att man kände igen honom. Eller som Stefan utryckte sig "Du ser ju ut som en nallebjörn..."
Då det var dags att gå ut fick vi oss en smärre chock när vi kom ut i trapphuset. Det var blodfläckar över hela golvet utanför hissen och man kunde följa blodspåren upp i trappan. Vi förväntade oss nästan hitta nån död snubbe i nått hörn, men inget. Vi hade hört ett kraftigt glasklirr någon timme tidigare så det skulle kunna ha något med det att göra.
Blodbadet i Prag.
Kvällen gick vidare i alla fall. Och just GICK sammanfattar denna kvällen rätt bra. Efter käket skulle vi bort till någon klubb som hette Roxy (eller nått liknande). Det var inte helt lätt (långt) att hitta dit. Väl framme visade det sig att det bara var en massa fulla britter där, så en öl senare knallade vi vidare.
Harley's i Prag?
Av bilden ovan att döma var vi vidare på någon form av biker-bar. Efter den hittade vi i alla fall ett trevligt ställe där de serverade Drinks-to-go (drinkar upphällda i plastmuggar). Mycket trevligt koncept.
Precis som kvällen tidigare hamnade vi till slut på Karlovy Lazne.
Ölpaus.Prag är ju en helt underbar stad med en massa gamla hus, kyrkor, och torg med ölserveringar i varje hörn. Och som sagt tidigare låg vår boning mitt i smeten av alltihop.
Den välkända klockspelet.I alla fall: Då vi fått nog, tog vi vägen via matbutiken och laddade upp för den klassiska groggbuffén. Efter ett tag dök Fredrik upp också. Han hade avvikit direkt på morgonen och mumlat något om att klippa sig. Det var knappt att man kände igen honom. Eller som Stefan utryckte sig "Du ser ju ut som en nallebjörn..."
Då det var dags att gå ut fick vi oss en smärre chock när vi kom ut i trapphuset. Det var blodfläckar över hela golvet utanför hissen och man kunde följa blodspåren upp i trappan. Vi förväntade oss nästan hitta nån död snubbe i nått hörn, men inget. Vi hade hört ett kraftigt glasklirr någon timme tidigare så det skulle kunna ha något med det att göra.
Blodbadet i Prag.Kvällen gick vidare i alla fall. Och just GICK sammanfattar denna kvällen rätt bra. Efter käket skulle vi bort till någon klubb som hette Roxy (eller nått liknande). Det var inte helt lätt (långt) att hitta dit. Väl framme visade det sig att det bara var en massa fulla britter där, så en öl senare knallade vi vidare.
Harley's i Prag?Av bilden ovan att döma var vi vidare på någon form av biker-bar. Efter den hittade vi i alla fall ett trevligt ställe där de serverade Drinks-to-go (drinkar upphällda i plastmuggar). Mycket trevligt koncept.
Precis som kvällen tidigare hamnade vi till slut på Karlovy Lazne.
onsdag 30 juli 2008
Dag 11 Prag
Dagen började i Milano med frukost och utcheckande från hotellet. In i bilen och gasade på norrut. Alperna.
Ett högt berg.
Väl inne i Schweiz tog vi in på en vägkrog (inget franskt kök direkt). Vidare typ 2 mil genom Österike och sedan in i Tyskland. München tanka lite, 20 mil till och in i Tjeckien (Ölien). Vid halv 10 tiden efter 90 mil i bilen var vi framme i Prag.
Lägenheten vi hade hyrt visade sig vara en riktig pärla. Mitt i downtown Prag 100m från det där berömda klockspelet (får se om vi lyckas få med det på bild/film).
Utsikten "is to die for..."
Nåväl, ett snabbt ombyte och ner på närmaste öleri. Där blev vi approachade ett par innebandytjejer från Umeå/Sollefteå som var här på någon form av innebandyturnering. Av deras fyllenivå att döma skulle de få det rätt kämpigt på matchen i morgon.
Vi hann även med ett besök på den stora nattklubben Karlovy Lazne. Mycket britter och dåligt ratio. Då vi trots allt hade 12h i bilen bakom bestämde vi oss att nu får det vara nog och karolinerna slog reträtt...
Ett högt berg.Väl inne i Schweiz tog vi in på en vägkrog (inget franskt kök direkt). Vidare typ 2 mil genom Österike och sedan in i Tyskland. München tanka lite, 20 mil till och in i Tjeckien (Ölien). Vid halv 10 tiden efter 90 mil i bilen var vi framme i Prag.
Lägenheten vi hade hyrt visade sig vara en riktig pärla. Mitt i downtown Prag 100m från det där berömda klockspelet (får se om vi lyckas få med det på bild/film).
Utsikten "is to die for..."Nåväl, ett snabbt ombyte och ner på närmaste öleri. Där blev vi approachade ett par innebandytjejer från Umeå/Sollefteå som var här på någon form av innebandyturnering. Av deras fyllenivå att döma skulle de få det rätt kämpigt på matchen i morgon.
Vi hann även med ett besök på den stora nattklubben Karlovy Lazne. Mycket britter och dåligt ratio. Då vi trots allt hade 12h i bilen bakom bestämde vi oss att nu får det vara nog och karolinerna slog reträtt...
tisdag 29 juli 2008
Dag 10 Milano
Eftersom gårdagen hade varit lugn kom vi upp i tid för att käka frukost på hotellet. Klassisk utländsk hotellfrukost med blaskig jos, småbullar och marmelad.
Vi hade planerat in ett besök på Monzabanan och hade hoppats på att få se lite F1 bilar då det skulle ha varit någon form av träning då. Då vi kom dit var det dock stängt för underhåll men det var ändå rätt mäktigt att se banan.
Vidare in till downtown Monza för lite lunch och props-shopping. Efter lunchen åkte vi tillbaks till hotellet och tog sedan metron vidare mot Domen.
Da Dome.
Precis bredvid kyrkan låg ett riktigt lyxigt köpcentrum och Fredrik, som har lite av en L.V. fetish lyckades äntligen göra ett inköp (se tidigare inlägg).
Da Mall.
Nåväl, efter att ha spanat in det italienska modet och ett depåstopp på en ölservering åkte vi tillbaks till hotellet. Lite hotellrums-groggande och sedan en taxi för att leta reda på lite klubbar.
Det visade sig att då alla italienare åker iväg från stan på semester så är alla klubbarna stängda så efter att ha försökt fyra olika ställen släppte taxichaffisen av oss på en "bargata".
Det visade sig vara ett riktigt streetparty. Man kunde gå in i en matbutik, köpa snorbillig öl och sedan få ett plastglas med sig för att dricka på gatan. Goda pizza-slicar och trevliga italienskor fanns också.
Streetpartaj
Italienska
Men det mest minnesvärda var nästan taxiresan hem. Då vi åkt ett tag slet plötsligt den Nirvana-diggande-chaffisen upp en blocknyckel (22:a) och hytte åt oss då han tyckte Mattias hostade lite för högt! Det visade sig att han bara skojade och vi kom hem helskinnade.
Fredrik blev så tagen av hela upplevelsen att han ville köpa blocknyckeln av chaffisen. 25€ senare: en fin souvenir från Milano...
Vi hade planerat in ett besök på Monzabanan och hade hoppats på att få se lite F1 bilar då det skulle ha varit någon form av träning då. Då vi kom dit var det dock stängt för underhåll men det var ändå rätt mäktigt att se banan.
Vidare in till downtown Monza för lite lunch och props-shopping. Efter lunchen åkte vi tillbaks till hotellet och tog sedan metron vidare mot Domen.
Da Dome.Precis bredvid kyrkan låg ett riktigt lyxigt köpcentrum och Fredrik, som har lite av en L.V. fetish lyckades äntligen göra ett inköp (se tidigare inlägg).
Da Mall.Nåväl, efter att ha spanat in det italienska modet och ett depåstopp på en ölservering åkte vi tillbaks till hotellet. Lite hotellrums-groggande och sedan en taxi för att leta reda på lite klubbar.
Det visade sig att då alla italienare åker iväg från stan på semester så är alla klubbarna stängda så efter att ha försökt fyra olika ställen släppte taxichaffisen av oss på en "bargata".
Det visade sig vara ett riktigt streetparty. Man kunde gå in i en matbutik, köpa snorbillig öl och sedan få ett plastglas med sig för att dricka på gatan. Goda pizza-slicar och trevliga italienskor fanns också.
Streetpartaj
ItalienskaMen det mest minnesvärda var nästan taxiresan hem. Då vi åkt ett tag slet plötsligt den Nirvana-diggande-chaffisen upp en blocknyckel (22:a) och hytte åt oss då han tyckte Mattias hostade lite för högt! Det visade sig att han bara skojade och vi kom hem helskinnade.
Fredrik blev så tagen av hela upplevelsen att han ville köpa blocknyckeln av chaffisen. 25€ senare: en fin souvenir från Milano...
måndag 28 juli 2008
Monaco - By air
Att beskåda det kuperade och luxuöst vackra Monte Carlo från ovan var en minst sagt speciell upplevelse...
Monaco - Heli Air Monaco
...och med nya slantar på fickan var det på nytt dags att prova de lokala transportsätten. I Monaco är detta självklart - helikopter!
Fotografer!
Orginal?
Det är inte så svårt att vara proffs fotograf! Allt man behöver är en skock tjejer från strand promenaden!
The official scandinavian beachparty
Vi hittade lite norrmän som vi räddade från en hop fransmänn! Salut!
söndag 27 juli 2008
Dag 8 Cannes
Dagen började med en alldeles för tidig utcheckning från hotellet i St. Mixime och avresa mot Cannes. Eftersom det inte var speciellt långt kom vi fram precis lagom för att checka in vid 12-tiden. Somliga lade ett par timmar på sömn (vi var ju inte hemma förrän vid 5 tiden dagen innan) andra sprang i väg och rekognoserade.
Hotellet var ett riktigt råttbo, rummen luktade rök och såg ut som något gammalt öststatsland. Men det låg inte mer än 300m från stranden. Så efter ett par timmar låg man på stranden och stekte.
Playan de la Cannes
Eftermiddagen lades på att strosa runt på strandpromenaden och spana. Det fanns en och annan stockholmare där faktiskt.
Då kvällningen kom gick vi ut för lite käk. Vi fastnade för en kinarestaurang. Då det här var sista dagen i frankernas rike (grodien) kände vi att nu måste vi bara smaka grodlår och till vår lycka hade de det på menyn (Vi hade letat runt lite i Paris efter just grodlår men eftersom vi inte är så duktiga på grodiska hitta vi inga). I alla fall, grodlår smakar ungefär som kyckling, med lite smak av gös!
Grodlår e najs!
Under middagen fick Fritte syn på ett par tjejjer som höll på att stoppa i ett 12-pack i en LV-väska. De var infödingar som tyckte att vi skulle skaffa oss lite öl och komma med på beachparty nere på playen senare.
Sagt och gjort, vi fixade lite öl på den lokala butiken, via hotellrummet och ner på beachen. Några fransyskor såg vi inte, men vi trillade på ett gäng med norrmän(tjejer) som vi räddade från ett gäng med fransmän som de inte ville veta av. En av de norska tjejerna hette Stine Ståltand. Ståltand därför att hon öppnade ölen med tänderna.
Skandinaviskt beachparty!
Hur trevligt detta nu än var hade kvällen bara börjat. Vi vandrade vidare in i cannesnatten för nya intressanta möten. Vi sprang på fem tjejer som vi tjabbat lite med innan, de var alla mycket goda exempel på hur man skall agera som äkta stureplansbrats. Den ena hette till och med Channel. Jag var självklart tvungen o fråga om hon var no4 eller no6. Efter det att vi skrämt upp dem på läktaren så ledsnade vi ganska snabbt och traskade vidare.
Chanel & CO.
Fredrik dök snabbt ned på tre negresser som såg lite halvrädda ut. Dessa var inte särskilt talförda och lika rädda för de ståtliga carolinerna som vi först trott. Fredrik fattade tycke för ett ett armband som en av dessa bar och passade på och köpa det för 5€.
Segermarschen vandrade vidare och vi sprang in på fyra Schweiziskor, Fritz tog tillfället i akt och sa: Schweitz, chokolad? och började känna på deras magar, en efter en! De tyckte vi var så roliga så de ville släpa med oss och och dricka öl. Sagt och gjort och så började den stora jakten på öl mitt i natten. Alla ställen inom synhåll var igenbommade så vi roade oss med att återskapa lite konstnärliga bilder stället (se tidigare inlägg). Eftersom vi fortfarande var ölsugna så jagade vi vidare och hamnade inne på en öppen bar i casino huset. Ölen verkade lite dyr där så vi slog till på en magnum flaska rosévin istället (mycket billigare...).
I väntan på dricka.
Magnum Rosé.
Frammåt gryningen tyckte vi dock att det var dags att börja tänka på refrängen (vi skulle åka tidigt till Monaco dagen efter). Så vi dumpade sällskapet och slog till reträtt. Somliga hittade hem direkt, andra gjorde en sista avstickare...
Vad man kan hitta i Cannes vid 5-tiden.
Så för att sammanfatta Cannes. Mycket strandpromenad, mycket sol, mycket partyglada människor och grodlår...
Hotellet var ett riktigt råttbo, rummen luktade rök och såg ut som något gammalt öststatsland. Men det låg inte mer än 300m från stranden. Så efter ett par timmar låg man på stranden och stekte.
Playan de la CannesEftermiddagen lades på att strosa runt på strandpromenaden och spana. Det fanns en och annan stockholmare där faktiskt.
Då kvällningen kom gick vi ut för lite käk. Vi fastnade för en kinarestaurang. Då det här var sista dagen i frankernas rike (grodien) kände vi att nu måste vi bara smaka grodlår och till vår lycka hade de det på menyn (Vi hade letat runt lite i Paris efter just grodlår men eftersom vi inte är så duktiga på grodiska hitta vi inga). I alla fall, grodlår smakar ungefär som kyckling, med lite smak av gös!
Grodlår e najs!Under middagen fick Fritte syn på ett par tjejjer som höll på att stoppa i ett 12-pack i en LV-väska. De var infödingar som tyckte att vi skulle skaffa oss lite öl och komma med på beachparty nere på playen senare.
Sagt och gjort, vi fixade lite öl på den lokala butiken, via hotellrummet och ner på beachen. Några fransyskor såg vi inte, men vi trillade på ett gäng med norrmän(tjejer) som vi räddade från ett gäng med fransmän som de inte ville veta av. En av de norska tjejerna hette Stine Ståltand. Ståltand därför att hon öppnade ölen med tänderna.
Skandinaviskt beachparty!Hur trevligt detta nu än var hade kvällen bara börjat. Vi vandrade vidare in i cannesnatten för nya intressanta möten. Vi sprang på fem tjejer som vi tjabbat lite med innan, de var alla mycket goda exempel på hur man skall agera som äkta stureplansbrats. Den ena hette till och med Channel. Jag var självklart tvungen o fråga om hon var no4 eller no6. Efter det att vi skrämt upp dem på läktaren så ledsnade vi ganska snabbt och traskade vidare.
Chanel & CO.Fredrik dök snabbt ned på tre negresser som såg lite halvrädda ut. Dessa var inte särskilt talförda och lika rädda för de ståtliga carolinerna som vi först trott. Fredrik fattade tycke för ett ett armband som en av dessa bar och passade på och köpa det för 5€.
Segermarschen vandrade vidare och vi sprang in på fyra Schweiziskor, Fritz tog tillfället i akt och sa: Schweitz, chokolad? och började känna på deras magar, en efter en! De tyckte vi var så roliga så de ville släpa med oss och och dricka öl. Sagt och gjort och så började den stora jakten på öl mitt i natten. Alla ställen inom synhåll var igenbommade så vi roade oss med att återskapa lite konstnärliga bilder stället (se tidigare inlägg). Eftersom vi fortfarande var ölsugna så jagade vi vidare och hamnade inne på en öppen bar i casino huset. Ölen verkade lite dyr där så vi slog till på en magnum flaska rosévin istället (mycket billigare...).
I väntan på dricka.
Magnum Rosé.Frammåt gryningen tyckte vi dock att det var dags att börja tänka på refrängen (vi skulle åka tidigt till Monaco dagen efter). Så vi dumpade sällskapet och slog till reträtt. Somliga hittade hem direkt, andra gjorde en sista avstickare...
Vad man kan hitta i Cannes vid 5-tiden.Så för att sammanfatta Cannes. Mycket strandpromenad, mycket sol, mycket partyglada människor och grodlår...
Dag 7, St. Tropez - karolinerna anfaller VIP
Efter att ha kommit i säng nån gång vid femtiden kvällen innan så började började vi dagen med en lunch på ett strandfik precis utanför hotellet. Fiket såg lite halvsjaskigt ut och våra förväntningar inte särskilt höga på maten. Då denna väl anlände så var det till allas förtjusning, i klassiskt fransk manér så var även denna måltid ypperlig!
Då vi redan befann oss på la beach så tog vi och hyrde oss ett par solstolar för att lite mer aktivt jobba på brännan! Vädret var helt underbart, lite över 30 grader varmt och lagom svalkande vatten. Solstolarna var mycket "Confortaaable" (bekväma, som vi fått lära oss på franska lektionen Johan hade med sig på cd) och tillvaron kunde knappast bli bättre. När "Fritte la pomme" (Fredriks nya namn eftersom han hela tiden var hungrig), blev för otålig och ville iväg och äta så bestämde vi oss för att åka in till Sainte-Maxime, för att få lite mat och för att inhandla en ny groggbuffe!
Då fritte var mätt och spriten var inhandlad åkte vi tillbaka till vår lägenhet för att ladda inför kvällen. Jag, Johan och Fritte la pommes satte oss i soffan och slappade. BOOOM, sa det plötsligt och vi alla trillade förvånat ned på marken. Det visade sig att soffan inte var konstruerad för att hålla 3 ståtliga karoliner! Som tur väl var så hade Johan med sin Swiss-armyknife. Det visade sig att denna soffa inte var gjord av Svenskt furu utan av något Franskt tjafs och hade gått sönder ett antal gånger innan. Vi flyttade om plankorna en del och fick i hop den med gott resultat. Festen kunde nu fortsätta!
Aquaman, som vi dubbat Fredrik till kvällen innan då han druckit vatten för lika mycket pengar som vi drack drinkar för, hade fattat smak för nykter utgång, därför så offrade han sig igen och sa att han kunde köra in till den lilla udden. Lite innan tolvtiden så avmacherade den karolinska truppen för att inta Troppan!
Karolinerna valde att snabbt invadera hamnen för att ha ett ypperligt läge att inta proviant och omgruppera för ytterligare avancemang. Aquaman laddade i vanlig ordning med €10 evian medan övriga karoliner från kronobergs regemente valde att ladda med caipirinha & mojito undertiden som man intresserat begrundade skådespelet utanför, femtioåriga korpulenta herrar med dubbla sjuttonåriga gaseller av mycket rang snällt promenerade bredvid som i varsitt osynligt koppel. Gaseller med ben långa som en småländsk gärdsgård, snittlängd på dryga 175cm och snittvikt på ganska exakt femtio kilo. Vi började spekulera kring om troppans prissättning var grunden för gasellerna välvårdade uppsyn. Att gasellerna inte övergav sina korpulenta fransmän till förmån för de välrustade svenska karolinerna framstod som ett mysterium. Kan det ha varit den svenska krigskassan som var för skal för deras val?!?
Drinkarna som serverades var av yttersta kvalité och andan hos de svenska karolinerna var på topp, så till den milda grad att en karolinerofficer började föra diskussioner med sina trupper kring hur vida de skulle beordra in en flaska champange (motsvarar ungefär att hyra in ett gäng preusiska legoknektar för att stärka armen ytterligare). Beslutet bordlades för stunden och karolinerna valde att storma vidare mot större slagfält!
Nästa anhalt blen klubben VIP-Room. Vakten kände direkt igen att det var fyra svenska karoliner som var på inmarsch och lyfte det röda bandet för att släppa in oss. Väl inne så spreds leendet på våra läppar, stämningen var på topp och det sprutade chanpange och halsades Graygoose vodka överallt! DJ:n gjorde ett mycket bra jobb och mycket välformade dansgaseller dansade uppe på DJ-båset som var omgiven av en karusell som modiga dansare snurrade runt på.
Klientelet inne på klubben var inte riktigt som man är van vid. När jag ställde den vanliga frågan: Var kommer du ifrån? Så blev svaret t.ex. "Jag bor både i New york och i Los Angeles, du vet det är så jobbigt med allt liv under veckodagarna så då åker man över till LA för att få lite lugn". En annan sa: "Jaha, ni kommer från Sverige, ni har en trevlig utrikesminister. Vi har suttit i en hel del utskott tillsammans!" Det visade sig att hon var en av italiens EU-delegater.
För inte avslöja de svenska karolinernas krigshemligheter är resten av nattens händelser upp till er egen fantasi...
Då vi redan befann oss på la beach så tog vi och hyrde oss ett par solstolar för att lite mer aktivt jobba på brännan! Vädret var helt underbart, lite över 30 grader varmt och lagom svalkande vatten. Solstolarna var mycket "Confortaaable" (bekväma, som vi fått lära oss på franska lektionen Johan hade med sig på cd) och tillvaron kunde knappast bli bättre. När "Fritte la pomme" (Fredriks nya namn eftersom han hela tiden var hungrig), blev för otålig och ville iväg och äta så bestämde vi oss för att åka in till Sainte-Maxime, för att få lite mat och för att inhandla en ny groggbuffe!
Då fritte var mätt och spriten var inhandlad åkte vi tillbaka till vår lägenhet för att ladda inför kvällen. Jag, Johan och Fritte la pommes satte oss i soffan och slappade. BOOOM, sa det plötsligt och vi alla trillade förvånat ned på marken. Det visade sig att soffan inte var konstruerad för att hålla 3 ståtliga karoliner! Som tur väl var så hade Johan med sin Swiss-armyknife. Det visade sig att denna soffa inte var gjord av Svenskt furu utan av något Franskt tjafs och hade gått sönder ett antal gånger innan. Vi flyttade om plankorna en del och fick i hop den med gott resultat. Festen kunde nu fortsätta!
Aquaman, som vi dubbat Fredrik till kvällen innan då han druckit vatten för lika mycket pengar som vi drack drinkar för, hade fattat smak för nykter utgång, därför så offrade han sig igen och sa att han kunde köra in till den lilla udden. Lite innan tolvtiden så avmacherade den karolinska truppen för att inta Troppan!
Karolinerna valde att snabbt invadera hamnen för att ha ett ypperligt läge att inta proviant och omgruppera för ytterligare avancemang. Aquaman laddade i vanlig ordning med €10 evian medan övriga karoliner från kronobergs regemente valde att ladda med caipirinha & mojito undertiden som man intresserat begrundade skådespelet utanför, femtioåriga korpulenta herrar med dubbla sjuttonåriga gaseller av mycket rang snällt promenerade bredvid som i varsitt osynligt koppel. Gaseller med ben långa som en småländsk gärdsgård, snittlängd på dryga 175cm och snittvikt på ganska exakt femtio kilo. Vi började spekulera kring om troppans prissättning var grunden för gasellerna välvårdade uppsyn. Att gasellerna inte övergav sina korpulenta fransmän till förmån för de välrustade svenska karolinerna framstod som ett mysterium. Kan det ha varit den svenska krigskassan som var för skal för deras val?!?
Drinkarna som serverades var av yttersta kvalité och andan hos de svenska karolinerna var på topp, så till den milda grad att en karolinerofficer började föra diskussioner med sina trupper kring hur vida de skulle beordra in en flaska champange (motsvarar ungefär att hyra in ett gäng preusiska legoknektar för att stärka armen ytterligare). Beslutet bordlades för stunden och karolinerna valde att storma vidare mot större slagfält!
Nästa anhalt blen klubben VIP-Room. Vakten kände direkt igen att det var fyra svenska karoliner som var på inmarsch och lyfte det röda bandet för att släppa in oss. Väl inne så spreds leendet på våra läppar, stämningen var på topp och det sprutade chanpange och halsades Graygoose vodka överallt! DJ:n gjorde ett mycket bra jobb och mycket välformade dansgaseller dansade uppe på DJ-båset som var omgiven av en karusell som modiga dansare snurrade runt på.
Klientelet inne på klubben var inte riktigt som man är van vid. När jag ställde den vanliga frågan: Var kommer du ifrån? Så blev svaret t.ex. "Jag bor både i New york och i Los Angeles, du vet det är så jobbigt med allt liv under veckodagarna så då åker man över till LA för att få lite lugn". En annan sa: "Jaha, ni kommer från Sverige, ni har en trevlig utrikesminister. Vi har suttit i en hel del utskott tillsammans!" Det visade sig att hon var en av italiens EU-delegater.
För inte avslöja de svenska karolinernas krigshemligheter är resten av nattens händelser upp till er egen fantasi...
lördag 26 juli 2008
Dag 6 (del 2), friday night in San Tropez
Strax innan midnatt var vi på plats i St.Tropez pulserande hamnkvarter. Parkeringen var packad med bilar och man kunde beskåda de flesta typer av exklusiva bilmärken. BMW:n fick skamset rätta in sig i leden bland betydligt mer prominenta vänner, men vi visste därmed att vi hade kommit helt rätt.
För att få en uppfattning om vad som var de hetast för kvällen i denna lilla fiskeby började vi med en rundtur utmed den exklusiva marinan. Överallt pulserade det av liv, musik, barer och inte minst små söta yachter som parkerat på rad utmed den halvkilometerlånga kajen.
Då vi strosade i vimlet av människor konstaterade vi snabbt att kvinnorna här skiljde sig från de övriga vi sett på vår resa genom europa (och även från de flesta hemma i sverige). Alla tycktes vara minst 1,75-1,80 långa varav större delen av längden upptogs av benen (vilka de även gärna visade upp), samt väga max 47 kilo inklusive Gucci-väska. För detta fenomen myntades därför uttrycket - 'le gasell'. Stefan (som kanske var orolig för att inte nå ända upp) konstaterade dock att han hellre föredrog tjejer som inte var så långa... Vi andra förstod överhuvudtaget inte vad han pratade om.
På en av skrytbåtarna hade bratsen tydligen föräldrafritt då det var fullt party med disco på soldäck och hade serveringspersonal springande i skytteltrafik över landgången för att fylla på med den ena flaskan skumpa efter den andra. Fredagspulsen var påtaglig.
Då vi rest hela dagen så kurrade det dock nu lite i kistan, så för att orka hålla ut så var vi tvungna att testa den inhemska cuisinen. Utmed yachtkajen slog vi oss ner på en uteservering och drog in lite mat och dryck. Utanför beskådade vi hur den ena lyxbilen efter den andra sakta gled förbi för att plocka upp eller släppa av players och gaseller.
Nu var det dags att komma igång. Vi strosade tillbaka till en av de pulserande barerna som vi passerat tidigare utmed kajen. Till vår besvikelse kunde de inte ens blanda någon caipirinha så vi drog in en omgång vodka lime. I baren träffade vi en infödd St.Tropezare som jobbade som bartender men som denna kväll var ute och festade. På knacklig engelska upplyste han oss om att 'Le place to be in St.Tropez' var VIP Room. Tyvärr var det dock så att Timbaland (alternativt Timberlake men verkade mindre troligt, och som sagt fransmannens engelska var bitvis något svårtydd, i synnerhet då han sluddrade rejält) hade en tillställning där så det skulle bli svårt att komma in. Vi drog vidare för att göra ett försök...
Efter att ha studerat de kostymklädda gorillorna som vaktade den röda mattan in till VIP, gjorde vi ett halvhjärtat försök, dock utan resultat. Förmodligen för att vi inte kom åkandes framkörda sittandes uppe på baksätet i vita Lambogini- och röda/svarta Ferrari-cabbar, vilka i strid ström levererade players och gaseller in till klubben.
Istället drog vi vidare till nattkubben bredvid - Le Pagarot, "Papegojan". Här var det inga problem. Direkt innanför dörren erbjöd en vänlig värdinna oss att köpa ett bord inklusive en flaska skumpa för 240 euro. Eftersom vi inte ens kommit upp till själva klubben och därför hade svårt att avgöra om detta var ett bra eller dåligt erbjudande, tackade vi vänligt nej och drog upp för att se var vi hamnat.
Klubben var inte jättestor men tydligen nyrenoverad och därmed modern. Mitt utmed ett medelstort dansgolv fanns en upphöjd dj-läktare som på båda sidor omgavs av vip-hyllor som vaktades av ett par medelstora kostymgorillor. Utmed väggarna fanns plasmaskärmar som visade videos och klubbtrailers. På motsatt sida fanns en bar och bakom den en lounge med tillhörande bar.
För att göra det enkelt för gästerna att betala hade de dessutom en enhetlig prissättning - 19 euro oavsett om man beställde en vodka lime, Smirnoff ice eller som i Fredriks fall - en liten flaska Evian vatten... De är inte dumma när det gäller att ta betalt de här rivieragossarna...
För att få en uppfattning om vad som var de hetast för kvällen i denna lilla fiskeby började vi med en rundtur utmed den exklusiva marinan. Överallt pulserade det av liv, musik, barer och inte minst små söta yachter som parkerat på rad utmed den halvkilometerlånga kajen.
Då vi strosade i vimlet av människor konstaterade vi snabbt att kvinnorna här skiljde sig från de övriga vi sett på vår resa genom europa (och även från de flesta hemma i sverige). Alla tycktes vara minst 1,75-1,80 långa varav större delen av längden upptogs av benen (vilka de även gärna visade upp), samt väga max 47 kilo inklusive Gucci-väska. För detta fenomen myntades därför uttrycket - 'le gasell'. Stefan (som kanske var orolig för att inte nå ända upp) konstaterade dock att han hellre föredrog tjejer som inte var så långa... Vi andra förstod överhuvudtaget inte vad han pratade om.
På en av skrytbåtarna hade bratsen tydligen föräldrafritt då det var fullt party med disco på soldäck och hade serveringspersonal springande i skytteltrafik över landgången för att fylla på med den ena flaskan skumpa efter den andra. Fredagspulsen var påtaglig.
Då vi rest hela dagen så kurrade det dock nu lite i kistan, så för att orka hålla ut så var vi tvungna att testa den inhemska cuisinen. Utmed yachtkajen slog vi oss ner på en uteservering och drog in lite mat och dryck. Utanför beskådade vi hur den ena lyxbilen efter den andra sakta gled förbi för att plocka upp eller släppa av players och gaseller.
Nu var det dags att komma igång. Vi strosade tillbaka till en av de pulserande barerna som vi passerat tidigare utmed kajen. Till vår besvikelse kunde de inte ens blanda någon caipirinha så vi drog in en omgång vodka lime. I baren träffade vi en infödd St.Tropezare som jobbade som bartender men som denna kväll var ute och festade. På knacklig engelska upplyste han oss om att 'Le place to be in St.Tropez' var VIP Room. Tyvärr var det dock så att Timbaland (alternativt Timberlake men verkade mindre troligt, och som sagt fransmannens engelska var bitvis något svårtydd, i synnerhet då han sluddrade rejält) hade en tillställning där så det skulle bli svårt att komma in. Vi drog vidare för att göra ett försök...
Efter att ha studerat de kostymklädda gorillorna som vaktade den röda mattan in till VIP, gjorde vi ett halvhjärtat försök, dock utan resultat. Förmodligen för att vi inte kom åkandes framkörda sittandes uppe på baksätet i vita Lambogini- och röda/svarta Ferrari-cabbar, vilka i strid ström levererade players och gaseller in till klubben.
Istället drog vi vidare till nattkubben bredvid - Le Pagarot, "Papegojan". Här var det inga problem. Direkt innanför dörren erbjöd en vänlig värdinna oss att köpa ett bord inklusive en flaska skumpa för 240 euro. Eftersom vi inte ens kommit upp till själva klubben och därför hade svårt att avgöra om detta var ett bra eller dåligt erbjudande, tackade vi vänligt nej och drog upp för att se var vi hamnat.
Klubben var inte jättestor men tydligen nyrenoverad och därmed modern. Mitt utmed ett medelstort dansgolv fanns en upphöjd dj-läktare som på båda sidor omgavs av vip-hyllor som vaktades av ett par medelstora kostymgorillor. Utmed väggarna fanns plasmaskärmar som visade videos och klubbtrailers. På motsatt sida fanns en bar och bakom den en lounge med tillhörande bar.
För att göra det enkelt för gästerna att betala hade de dessutom en enhetlig prissättning - 19 euro oavsett om man beställde en vodka lime, Smirnoff ice eller som i Fredriks fall - en liten flaska Evian vatten... De är inte dumma när det gäller att ta betalt de här rivieragossarna...
fredag 25 juli 2008
Dag 6 (del 1), bonsoir St.Tropez!
En behövlig sovmorgon senare var det vid middagstid dags att ge sig av mot St.Tropez. Bilen hade vi parkerat i ett parkeringshus i närheten. Efter en lätt förvirrad diskussion med parkeringsvakten (som naturligtvis envisades med att endast tala franska) som påstod att vi skulle ha fått ett gult kvitto när vi lämnade bilen, lyckades vi trots allt få ut den och betalade de 102 euro som det hade kostat för tre dagars parkering.
Resan fortlöpte dock denna gång utan större missöden. Vi blev fotograferade av en automatisk fartkamera men betvivlar att de kommer att kunna ge oss några reprimander denna gång.
En felbedömning av det kommande trafikläget från vår kvinnliga GPS gav oss en liten omväg via en vackert grönskande dal utmed en flod. Mycket kreativt tänkt...
I övrigt gjordes endast ett par korta depåstopp för att betala vägtull, tanka och äta vid de franska motorvägarnas vägkrogar gav avbrott i den 90 mil långa resan. (En iakttagelse vi gjorde var att alla fransmän äter alltid dessert - även till lunch).
Vid 22-tiden var vi äntligen framme vid den franska rivieran... Efter en snabb incheckning och uppfreschning i vår lägenhet i det lilla hotellet direkt vid stranden (La Villa au Sainte-Maxime) var det dags att dra ner till Troppan och kolla läget.... TGIF!
Resan fortlöpte dock denna gång utan större missöden. Vi blev fotograferade av en automatisk fartkamera men betvivlar att de kommer att kunna ge oss några reprimander denna gång.
En felbedömning av det kommande trafikläget från vår kvinnliga GPS gav oss en liten omväg via en vackert grönskande dal utmed en flod. Mycket kreativt tänkt...
I övrigt gjordes endast ett par korta depåstopp för att betala vägtull, tanka och äta vid de franska motorvägarnas vägkrogar gav avbrott i den 90 mil långa resan. (En iakttagelse vi gjorde var att alla fransmän äter alltid dessert - även till lunch).
Vid 22-tiden var vi äntligen framme vid den franska rivieran... Efter en snabb incheckning och uppfreschning i vår lägenhet i det lilla hotellet direkt vid stranden (La Villa au Sainte-Maxime) var det dags att dra ner till Troppan och kolla läget.... TGIF!
torsdag 24 juli 2008
Dag 5, sista dagen i Paris - Au revoir...
Efter en lång dags sightseeing i Paris tog vi till Stefans förtjusning tunnelbanan (Metro) hem till hotellet. (En kul detalj var att tunnelbanetåget var utformad som en enda lång vagn, dvs som en enorm dragspelbuss).
Det blev en förhållandevis lugn sista kväll. Vi bestämde oss för att ta en repris på barerna i Bastille, så efter några drinkar på hotellet drog vi ut i den franska sommarnatten. Även denna natt var det riktigt ljumt ute även efter midnatt, vilket även hade lockat ut parisarna - vilka kunde ses på de fyllda uteserveringarna i såväl djupa som livliga samtal över vinglas och sena middagar.
Innan vi kunde fokusera på kärnverksamheten var Stefan och Fritte tvungna att fylla på energinivån med ett par massiva crepes. (Detta visade sig dock komma att få motsatt effekt...)
Inte långt från gårdagens trevliga vattenhål hittade vi en bar/restaurang med en synnerligen intressant koncept. I en i övrigt ganska dunkel lokal inredd i röd sammet hade de satt upp svartvita videokameror som visade andra delar av lokalen i stora plasmaskärmar inramade i silverfärgade tavelramar i barock-stil. Det var riktigt underhållande att studera fransmän och fransyskors dryckesvanor, misslyckade raggningsförsök och intressanta dansstilar.
Crepsen och aktiviteterna från resans första fem dagar började dock ta ut sin rätt, så vi bestämde oss för att ta en (förhållandevis) tidig kväll. Nästa dag var det ju dags för den andra långa etappen mot rivieran och St.Tropez... bäst att vara utvilade...
Det blev en förhållandevis lugn sista kväll. Vi bestämde oss för att ta en repris på barerna i Bastille, så efter några drinkar på hotellet drog vi ut i den franska sommarnatten. Även denna natt var det riktigt ljumt ute även efter midnatt, vilket även hade lockat ut parisarna - vilka kunde ses på de fyllda uteserveringarna i såväl djupa som livliga samtal över vinglas och sena middagar.
Innan vi kunde fokusera på kärnverksamheten var Stefan och Fritte tvungna att fylla på energinivån med ett par massiva crepes. (Detta visade sig dock komma att få motsatt effekt...)
Inte långt från gårdagens trevliga vattenhål hittade vi en bar/restaurang med en synnerligen intressant koncept. I en i övrigt ganska dunkel lokal inredd i röd sammet hade de satt upp svartvita videokameror som visade andra delar av lokalen i stora plasmaskärmar inramade i silverfärgade tavelramar i barock-stil. Det var riktigt underhållande att studera fransmän och fransyskors dryckesvanor, misslyckade raggningsförsök och intressanta dansstilar.
Crepsen och aktiviteterna från resans första fem dagar började dock ta ut sin rätt, så vi bestämde oss för att ta en (förhållandevis) tidig kväll. Nästa dag var det ju dags för den andra långa etappen mot rivieran och St.Tropez... bäst att vara utvilade...
...och så åkte vi och hälsade på Mona, Torsdag
En sen frukost på QuickStop (rekommenderar verkligen filmen Clerks I & II för att få en bra förståelse för den atmosför denna butik bara osade)
Efter som jag, Fredrik, inte fått leva ut mina DaVinci Code lustar kvällen innan då taxi chaffisen väst åt mig på franska åt vara lugn "silance si vou plai" när vi passerade Louvren och "the roseline" och jag hoppade runt som ett barn på julafton i baksätet vrålandes "där är graalen, där är graalen" :D
Vi var bara tvugna att göra en reentry och leta efter graalen, det magiska vinglaset som kan få vilken förfest som helt till ett himmelrike.
Vi hittade inget vinglas men vi fick iaf träffa Mona på Louvren. Hon var som vanligt på ett fantastiskt humör med ett leende "2-die-for"
Vi sprang även igenom det grekiska galeriet för att finna lite inspiration för att panikträna när vi är åter i moderlandet. (Jag har redan bokat fyra pass :D)
Man kan bara konstatera att de grekiska grabbarna fick jobba för sina ideal medans kvinnorna kunna vara lite mer "laid back" med sina mer kurviga ideal.
De var fan inte jämställda på den tiden heller!
Johans passion för gigantiska #%¤/(# gjorde att vi fick stirra vidare mot större utmaningar. En som vi inte besökt vi Eiffel tornet så en taxi tog oss dit. Måste säga att de lokala dansarna facinerade mig mer än den gigantiska stål%¤(/# mitt i sensuella Paris.
Vi valde att snabbt ta oss vidare mot Champs Elysée för mat och tilltugg.
Innan maten besökte vi ett flertal butiken. Det mest facinerande var nog trots allt Louis Vuittons butik. Själv funderar jag fortfarande på att gå tillbaka och köpa en delikat scarfs för €260. Det hae varit en livsupplevelse att ha den dock. Vi får c om jag vågar innan vi checkar ut från kärlekensstad imorgon.
Vi slutade på en delicat restaurang på Elyzée där vi valde att dränka vår LV tårar i en flaska bordeaux. Vidare mot vår favorit bar, le hotelroom, avnjuter vi nu öl och Tropicana groggar samt sörplar i oss inspiration in the holy bible "the game".
Vi var bara tvugna att göra en reentry och leta efter graalen, det magiska vinglaset som kan få vilken förfest som helt till ett himmelrike.
Vi hittade inget vinglas men vi fick iaf träffa Mona på Louvren. Hon var som vanligt på ett fantastiskt humör med ett leende "2-die-for"
Vi sprang även igenom det grekiska galeriet för att finna lite inspiration för att panikträna när vi är åter i moderlandet. (Jag har redan bokat fyra pass :D)
Man kan bara konstatera att de grekiska grabbarna fick jobba för sina ideal medans kvinnorna kunna vara lite mer "laid back" med sina mer kurviga ideal.
De var fan inte jämställda på den tiden heller!
Johans passion för gigantiska #%¤/(# gjorde att vi fick stirra vidare mot större utmaningar. En som vi inte besökt vi Eiffel tornet så en taxi tog oss dit. Måste säga att de lokala dansarna facinerade mig mer än den gigantiska stål%¤(/# mitt i sensuella Paris.
Vi valde att snabbt ta oss vidare mot Champs Elysée för mat och tilltugg.
Innan maten besökte vi ett flertal butiken. Det mest facinerande var nog trots allt Louis Vuittons butik. Själv funderar jag fortfarande på att gå tillbaka och köpa en delikat scarfs för €260. Det hae varit en livsupplevelse att ha den dock. Vi får c om jag vågar innan vi checkar ut från kärlekensstad imorgon.
Vi slutade på en delicat restaurang på Elyzée där vi valde att dränka vår LV tårar i en flaska bordeaux. Vidare mot vår favorit bar, le hotelroom, avnjuter vi nu öl och Tropicana groggar samt sörplar i oss inspiration in the holy bible "the game".
Dag 4, Paris
Dagen började med att vi vaknade en halvtimme efter dom hade slutat servera frukost. Med tanke på att den hade kostat 14€ så var det dock ingen större förlust. Istället gav vi oss iväg ut på stan och hittade "Quick". Frankrikes motsvarighet till MAX. Riktigt goda burgare och en mycket trevlig sidesalad.
Vi bestämde oss för att lägga dagen på shopping och strosade iväg längs Rue de Rivoli (Ravioli gatan). Det var inte Champs Elysées direkt utan betydligt smålandsvänliga priser. Åtskilliga inköp senare tågade vi hemmåt och passade även på att ladda upp med lite franskt vin (1,56€).
Nåväl, en groggbuffé senare gick vi utåt igen för att hitta lite mat. Kosan styrdes österut mot Bastillien som visade sig ligga precis brevid hotellet. God mat och caipirinha serverades.
Efter detta snurrade vi runt lite omkring Bastillien och letade klubbar och fransyskor med blandat resultat.
Två skrattande fransyskor
Det vi hörde av lokalbefolkningen var att Le Cab was the place to be. Sagt och gjort taxi dit (det visade sig inte ligga jättelångt från vårt hotel) och bara tågade rakt in. Enligt hörsägen skulle Le Cab vara ett high-end ställe och jävligt svårt att komma in men inte idag. Anledningen var att det var onsdag och dansgolvet var stängt. Jag ger stället 4 av 10 grodlår.
Ett par amerikanskor på Le Cab
Drinkarna låg på 13€ och uppåt och som sagt inget dansgolv så: vidare till nästa ställe.
Vi högg en taxi och sa åt honom att köra oss till någon bra klubb. De två första var stängda men den tredje släppde in oss. Det visade sig vara ett lite speciellt ställe. Det var vi (4 svenska killar med vita skjortor och hela köret) och 200 fransk-afrikaner real gangsta stajl. En 25cl öl för 10€ och 45min uttittade på det glest befolkade dansgolvet senare tyckte vi att vi fått nog och började knalla hemmåt. Tack vare undertecknads mobbe med google maps kom vi hem helt oskadda...
På bilden är vi omgivna av folk med det syns inte då de har samma färg som bakgrunden!
På väg hem...
...genom Paris tomma gator
Vi bestämde oss för att lägga dagen på shopping och strosade iväg längs Rue de Rivoli (Ravioli gatan). Det var inte Champs Elysées direkt utan betydligt smålandsvänliga priser. Åtskilliga inköp senare tågade vi hemmåt och passade även på att ladda upp med lite franskt vin (1,56€).
Nåväl, en groggbuffé senare gick vi utåt igen för att hitta lite mat. Kosan styrdes österut mot Bastillien som visade sig ligga precis brevid hotellet. God mat och caipirinha serverades.
Efter detta snurrade vi runt lite omkring Bastillien och letade klubbar och fransyskor med blandat resultat.
Två skrattande fransyskorDet vi hörde av lokalbefolkningen var att Le Cab was the place to be. Sagt och gjort taxi dit (det visade sig inte ligga jättelångt från vårt hotel) och bara tågade rakt in. Enligt hörsägen skulle Le Cab vara ett high-end ställe och jävligt svårt att komma in men inte idag. Anledningen var att det var onsdag och dansgolvet var stängt. Jag ger stället 4 av 10 grodlår.
Ett par amerikanskor på Le CabDrinkarna låg på 13€ och uppåt och som sagt inget dansgolv så: vidare till nästa ställe.
Vi högg en taxi och sa åt honom att köra oss till någon bra klubb. De två första var stängda men den tredje släppde in oss. Det visade sig vara ett lite speciellt ställe. Det var vi (4 svenska killar med vita skjortor och hela köret) och 200 fransk-afrikaner real gangsta stajl. En 25cl öl för 10€ och 45min uttittade på det glest befolkade dansgolvet senare tyckte vi att vi fått nog och började knalla hemmåt. Tack vare undertecknads mobbe med google maps kom vi hem helt oskadda...
På bilden är vi omgivna av folk med det syns inte då de har samma färg som bakgrunden!
På väg hem...
...genom Paris tomma gator
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)